Det var Sex Pistols konsert på Club Zebra som gjorde att Kristinehamns punkmusik började blomstra.
Trodde filmaren Bengt Löfgren. Men så var det inte.
Nej, förtjänsten var Anders och Bassens, musikälskarna som drev Club Zebra under glansperioden 1970-77.
Här förklarar Bengt Löfgren varför hans kommande film bytt namn från Sex Pistols valde också Kristinehamn – till just Club Zebra.
Låt oss ta det från början. Året var 1977, Sex Pistols hade släppt singeln God save the queen och var i princip inte längre önskvärda i England.
Det fanns ingen annan utväg än att åka till Skandinavien för en turné som döptes till Summer Of Hate. Sex Pistols skulle spela på Club Zebra den 19 juli 1977, men bandet kom till Kristinehamn redan ett par dagar innan, eftersom medlemmarna blivit utslängda i förtid från det hotell som de bodde på i samband med ett framträdande i Jönköping några dagar tidigare.
Händelserna kring Kristinehamnsbesöket har berättats åtskilliga gånger och blir som alla anekdoter bara bättre med åren.
Club Zebra startades 1970 av racerföraren Torsten Palm – idag ordförande i Degerfors IF. Den tomma fastigheten på Eldaregatan 6 ägdes av Sven-Erik Bergstedt, som drev butikskedjan Se Bra Priser. S:et i neonskylten byttes mot ett Z och därmed var grunden lagd för klubben som skulle bli, och alltjämt är, ett begrepp i rockbranschen.
Att det blev så var Anders (Jansson) och Bassens (Bo Olson) förtjänst. De tog över klubben efter en kort tid och plötsligt stod den svenska rockeliten i kö för att få spela i den lilla lokalen.
Under klubbens storhetstid passerade massor av nya, svenska artister revy. Här gjorde Ulf Lundell sin första spelning utanför Stockholm och han gillade klubben så till den grad att han senare döpte ett dubbelalbum och en hel Sverigeturné till Club Zebra.
Tomas Ledin, Pugh Rogefeldt, Magnus Uggla och Peps Persson var alla unga, fjuniga och i början av sina karriärer. De älskade att spela på Club Zebra, om och om igen, och hade flygeln gått att få in genom dörren till lokalen så hade Jackson Browne, världsberömd singer/songwriter, också kommit.
Men när det var dags för Sex Pistolskonserten hade Anders och Bassen överlåtit klubben för att i stället satsa på den nyöppnade skivaffären Duvan. De hjälpte dock de nya ägarna genom att dela på kostnaderna för bandet som skulle ha 6 000 kronor i gage.
Förre ägaren Torsten Palm fick också en betydelsefull roll i samband med Sex Pistols-besöket. Han fick agera chaufför åt bandet för att försöka ha lite koll på medlemmarna. Det gick ganska bra, ända tills polismästaren ringde ägarna och skrek att bandet orsakade kaos I lokaltrafiken. Punkbandet hade nämligen helt sonika lagt sig på rygg på den livligt trafikerade Kungsgatan för att äta korv med mos.
Konserten avlöpte utan några större incidenter, 150 personer fick plats och alltihop var över på en halvtimme. Det var med utgångspunkt i denna historiska kväll som Kristinehamnsfödde Bengt Löfgren ville göra en dokumentärfilm enligt tesen att det var Sex Pistols framträdande som gjorde att en hel generation kristinehamnare började spela punk.
– Men så var det inte. Kristinehamns gamla punkare sa att Sex Pistols besök inte hade någon större betydelse. I stället var det Club Zebras och Anders och Bassens förtjänst att stans musikliv började blomstra.
Filmaren, fotografen och regissören Bengt Löfgren var själv med i punkrörelsen i sin hemstad.
– Jag kunde inte spela, men det kunde ju ingen. Men när jag var i replokalen ägnade jag mig mest åt att göra fanzine.
Han lämnade Kristinehamn 1987, utbildade sig till bildkonstnär, men tyckte det i längden blev tråkigt att stå i ateljén. När den stora såpa-boomen kom under mitten av 90-talet med Trollywood och Hollyhammar uppstod ett skriande behov av filmarbetare. Bengt passade då på att omskola sig till videofotograf och redigerare. Han blev snabbt engagerad inom lokalteven i Göteborg och vann SM i musikvideo tillsammans med Kristinehamnsbandet Soulquake System 1996.
Året därpå gjorde han sin första dokumentärfilm – Jumper på väg – om popbandet Jumper från Kristinehamn, på uppdrag av TV4.
– Dom hade nog tänkt sig någon sorts glad pojkbandsfilm, men den blev väldigt dokumentär. ’Den här kommer vi aldrig att visa’, sa man på TV4, men Z-TV köpte och visade den.
Sedan dess har Bengt Löfgren och producenten Suzanne Nilsson gjort en rad dokumentärfilmer som visats i SVT, bland annat om Magnus Uggla, Carl-Einar Häckner och Georg Riedel, samt den prisbelönta CCCP-hockey som handlar om Sovjets superfemma Vladimir Krutov, Igor Larionov, Sergej Makarov,Vjatjeslav Fetisov och Alexej Kasatonov.
I sitt synopsis till den nya filmen konstaterar Bengt Löfgren att berättelsen om Kristinehamnspunken legat framför näsan på honom i decennier.
– Men när jag började jobba med filmen och försökte driva min tes om Sex Pistols betydelse, återkom dom jag pratade med alltid till Anders och Bassen och Club Zebra. Jag gick hem, skrev om och döpte filmen till Club Zebra.
Bengt Löfgren konstaterar att nästan alla som han frågat har ställt upp i filmen. Tomas Ledin och tidigare Ema Telstar- numera Live Nation-chefen Thomas Johansson berättar om klubbens betydelse, här finns till exempel VF-fotografen Nils Almgrens klassiska Sex Pistols-bilder, men även rörligt arkivmaterial som visar hur det såg ut i Kristinehamn i allmänhet och på Club Zebra i synnerhet.
– Tomas Ledin har välvilligt ställt upp med musik till filmen och även före detta T.S.O.O.L.-gitarristen Mattias Bärjed har lånat ut musik som han skrev till tv-serien Upp till kamp.
Han är nöjd med det stöd han fått för sitt filmprojekt, bland annat från kulturchefen Thomas Lidström, musikföreningen Vibrato och Film i Värmland.
Och visst är det ett stycke kulturhistoria som skildras och som dessutom på flera sätt bevaras åt eftervärlden. Till exempel den berömda neonskylten och en av de två zebrorna som idag finns hos Zebraweb i Kristinehamn, vars ägare Daniel Hahne döpt sitt företag efter klubben.
– Vi ska försöka få tag i den andra zebran, vi vet var den finns. Den som är intresserad får gärna komma hit och titta på den vi har, säger han.
• Den 26 april har filmen premiär på Christinateatern i Kristinehamn.