Det senaste året har varit extremt hektiskt för illustratören Sara Andreasson. Hon har gjort sig ett namn i en bransch där utrymmet är ganska litet och bara ett fåtal får chansen. Sara börjar med att be om ursäkt för att intervjun med VF har fått skjutas upp.

– Det har varit kaosartat med en massa deadlines men nu börjar det lätta något, berättar hon.

Historien om Sara Andreasson startar i Kristinehamn, där hon som liten kunde sitta knäpptyst flera timmar i sträck och teckna. I skolan var tillsägningarna många på grund av att hon alltid satt hukad över sina teckningar istället för att vara uppmärksam på undervisningen.

I dagsläget har Sara studerat design i Göteborg i nästan sex år, både på teknisk nivå på Chalmers och på ett mer konstnärligt plan på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk. I skolan har fokus legat på möbeldesign. När hon för ungefär ett år sedan valde att ta ett uppehåll från studierna för att tjäna lite pengar, försvann dock tillgången till nödvändiga verkstäder och Sara fick nöja sig med att teckna.

– Det visade sig vara hur roligt som helst och plötsligt kunde jag inte låta bli. Jag började snart pumpa ut bilder på sociala medier, mest för att det kändes spännande att dela med sig av de ganska ogenomtänkta och fria verken. Innan jag visste ordet av började jag uppmärksammas på designbloggar. Sedan dess har det bara flutit på av sig själv.

De flesta av hennes kunder finns i Storbritannien men hon har också gjort en del jobb för kunder i USA. Några av de allra första uppdragen var för tidningarna The New York Times och Rolling Stone. Den förstnämnda hörde av sig efter att ha sett hennes bilder figurera på nätet. Sara hade bara ett par timmar på sig att skapa en bild till rubriken Let’s cool it in the bedroom.

– Av alla uppdrag är det den illustrationen jag är minst nöjd med, även om det slutade väl.

För endast några dagar senare hörde Rolling Stone av sig...

Hur spännande de stora tidningarna än var, säger Sara att hon föredrar mindre kunder eftersom det innebär mindre press och mer frihet, vilket brukar resultera i bättre bilder. Allra mest stolt är hon över arbetet åt Rättviseförmedlingen eftersom det är en organisation hon verkligen respekterar.

I slutet av 2014 var Sara med och startade BBY magazine, en separatistisk publikation av och med personer som identifierar sig som kvinnor. Det hela grundar sig i frustration och ilska över hur ojämställd konstvärlden är.

– Män har genom tiderna definierat vad som är kvalitet och vad som är konst, medan kvinnors konstnärliga verksamhet trängts undan och glömts bort. Vi vill bidra till en förändring, och det gör vi genom att enbart lyfta fram och samarbeta med kvinnliga konstnärer, skribenter och musiker. Samtidigt är det ett andningshål för oss, där vi får ryggdunka tjejer till höger och vänster och skapa en känsla av systerskap. Att starta BBY är bland det bästa och roligaste jag gjort, säger Sara.

Hon tillägger att det allra viktigaste för henne är att arbeta normkritiskt, något som visat sig vara ganska svårt i det styrda arbetet mot kund. Särskilt eftersom illustratören ofta är längst ner i hierarkin, under både assistenter, creative directors och art directors.

– Det kapitalistiska systemet, som kommersiella aktörer agerar inom och föder, bygger på ojämlika förhållanden. Självklart är det mindre krävande att reproducera stereotyper än att ifrågasätta dem. Jag gör ändå mitt allra bästa på den fronten och bråkar för att få min vilja igenom. Det är så himla viktigt att undvika att reproducera stereotypa bilder, när det faktiskt går att visa på alternativa verkligheter. Även om jag inte alltid får min vilja igenom är motståndet i sig viktigt.

Just nu ser Sara fram emot en spännande vår. Dels är hon exalterad över några kommande illustrationsarbeten (än så länge hemliga), och dels jobbar hon med sitt kandidatarbete på HDK.

Kandidatarbetet är ett normkritiskt projekt med utgångspunkt i modeillustration. Resultatet ska ställas ut på New Nordic Fashion Illustration i Tallinn i maj. I slutet av april bär det av till London i några veckor för att ställa ut på Pick Me Up, en illustrationsfestival på konst- och kulturcentret Somerset House. Dessutom släpps det andra numret av BBY.

– Jag är själv förvånad över hur fort allt har gått. Jag har aldrig varit rädd för att visa upp vad jag gör, vilket bevisligen gett avkastning. Det var inte min intention att arbeta med det här, men just nu finns ingenting som lockar mer.